I helgen har jag läst boken En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstjerna. Det är en jättebra story, om att växa upp i en familj där yta är viktigt och där livet skall vara perfekt. Man får följa Suss och hennes familj, i brottstycken från hennes barndom och upp i vuxen ålder. Hela tiden är det relationerna till varandra i familjen som avgör hur de handlar. Man inser hur svårt det är att bryta mönster för att det alltid har varit på ett visst sätt, även om alla inser att det är destruktiva mönster. Jag har dock lite svårt för språket emellanåt, det flyter inte sådär bra som det kan göra ibland när blicken bara flyter fram.

Jag vet att den här boken har gått som film eller serie på SVT. Jag såg den inte, men har hört att den har fått mycket god kritik. Och jag kan tycka att den nog vore bättre i ett media som film än som bok. Jag får känslan av att jag missar mycket i samspelet mellan människorna i boken och att man får läsa mycket mellan raderna.

Betyg: **

Ännu en läst bok, Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) av Martina Haag. Skådespelerskan Isabella får inga jobb och bara väntar på att livet skall börja på riktigt. Det där livet som alla andra utom man själv har. Och oj, vad jag känner igen mig i karaktärens tankar. Haag lyckas fånga det många väl tänker för sig själva.

Boken är lättläst och alldeles lagom tjock, det är en bok som passar sig för soffan eller hängmattan en lat dag. Språket är målande och det är lätt att se Bella och alla miljöer framför sig. Jag till och med kände lukten på Dramaten.

Jag tyckte särskilt om att den inte slutade som den skulle ha gjort om den hade varit en amerikansk film. Jag har inte sett den svenska filmen, men jag antar att den följer manuset.

Betyg: ***

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) av Martina Haag

Jag har läst boken Mossvikenfruar – Chansen av Emma Hamberg. Den handlar om Anki som upptäcker att hennes man varit otrogen. Hon flyr samhället Mossviken och sin man. Två män dyker upp i hennes liv upprepade gånger och vi får följa Anki på jakt efter ett nytt liv.

Boken är bra, och skriven med mycket humor. Ibland sätter Hamberg ord på precis så man själv känner.

Betyg: ***

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Mossvikenfruar av Emma Hamberg

För ett tag sedan såg jag filmen Da Vinci-koden. Och den var helt ok. Lagom underhållande och spännande. Tom Hanks gör som vanligt alltid bra skådespelarinsatser. Men, varför måste det vara så mörkt i filmen hela tiden? Är det natt/väldigt dåligt upplysta lokaler jämt eller?

Jag har inte läst boken, men storyn var intressant, och jag gillar faktiskt skattjaktsupplägget, lite som National Treasure som gick på tv häromdagen. Den var också helt ok.

Betyg: ***

Nu är den äntligen utläst, Montecore av Jonas Hassen Khemiri. Jag började på den för flera månader sedan, men kom inte riktigt igång. Den var lite svår att komma in i innan jag fattade vem som skrev vad. Språket är spännande, som alltid med Hassen Khemiri. Det får mig att tänka till lite extra och förundras över vissa ord. Språkintresserade märker snart att många ord har samma stammar i flera språk och Hassen Khemiris sätt använda dem är spännande.

Boken är växling mellan författaren och pappans vän Kadir. Boken handlar om familjen Khemiri, men mest om pappa Abbas och hans kamp för att anpassa sig till det svenska samhället. Boken beskriver hur det är att komma till Sverige som ickesvensk och hur det är att växa upp i Sverige med föräldrar från två nationer. Många gånger är beskrivningar mitt i prick, det är ju precis så det är här.

Det är inte alltid så lätt, det märker man, vare sig för Abbas eller Jonas, eller för mamma Pernilla eller småbröderna heller. Fortfarande är jag inte säker på vad som är dikt och verklighet, fantasi och realitet. Men det är väl så en bra bok skall vara.
Betyg: ***

Läs vad andra bloggare skriver om Montecore – en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri

Jag har också hunnit med att se Music & Lyrics idag. Den var som en typisk romantisk komedi med Hugh Grant brukar vara. Man kan receptet vid det här laget. Pojke möter flicka, attraktion uppstår, något förstör men mot slutet löser sig allt. Och det funkar ju. Man blir glad av att se det. Det är inget man tar med sig långt efteråt, men det duger alldeles utmärkt för stunden.

Betyg: ***

Satt och slötittade lite på Världarnas krig igår och tyckte att den var ganska dålig. Googlade den nu och insåg att det ju från början är en bok av HG Wells som filmats innan. Dessutom har den sänts i radio i regi av Orson Welles och skapat lite kalabalik i USA på 1930-talet. Och då blev jag genast lite mer besviken. Jag hade väntat mig mer av den storyn, men jag antar att boken är bättre. Så är det ju alltid.

Betyg: **

I helgen har jag sett på film, bl.a. Brokeback Mountain med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal. Jag hade inre några förväntningar på den direkt, tyckte väl mer att det var en film man skall ha sett eftersom det har pratats en del om den. (Ja, jag är hopplöst efter i mitt filmtittande.) Jag blev lite positivt överraskad måste jag säga. Den var helt ok, bra faktiskt. Mest tyckte jag såklart om det fina fotot och de magnifika naturscenerierna. Det blev sådan tydlig skillnad mot de övriga trista och platta miljöerna.

Handlingen då? Helt okej story, men den föll lite mot slutet tyckte jag. Lite utdraget emellanåt och ett ganska abrupt slut.

Betyg: ***

I veckan spelade jag in Systrar i jeans som gick på någon av tv-kanalerna, mest för att jag var nyfiken på att se Alexis Bledel (Rory i Gilmore Girls) och America Ferrera (Betty i Ugly Betty) i andra roller.

Egentligen kan jag inte säga att jag har sett den, för jag måste ha knappat in fel när jag skulle spela in, jag missade nämligen slutet, hur mycket vet jag inte, men jag kom så långt att Bridgets hund sprang i väg med jeansen. Så långt var den väl helt ok, absolut ingen ”måste se igen”-film men lagom fredagskvällsunderhållning när man inte kräver särskilt mycket mer än att bli underhållen för stunden. Och jag emellanåt har ganska nära till tårarna kan ju avslöja att jag fällde några tårar. (Men så är jag ju ofantligt övertrött just nu, kanske spelar det in?)

Visst är det en fin tanke med de magiska jeansen som passar alla fyra väninnorna och gör allt bra (ja, jag utgår från det, trots att jag inte har sett hela filmen). Om jag vill se slutet? Ja, såklart, men jag kommer inte leta ihjäl mig efter det.

Tidigare ikväll när jag gick ut i köket fick jag en ameliekänsla. Ni vet, så som i Amelie från Montmartre. Amelie fixar med den elake torghandlarens tandkräm och tofflor. I köket har jag en lampa i fönstret, inget konstigt med det. Men det som var konstigt var att den inte alls lyste lika starkt som igår kväll. Först trodde jag att den precis höll på att gå sönder, men den fortsatte lysa lika svagt ett bra tag. Jag begrep inte riktigt vad som var fel, allt annat elektriskt fungerade som det skulle.

Efter några minuter kom jag på att jag hade amelieat (kan man googla måste man kunna ameliea också) mig själv. Tidigare idag när jag var i städartagen hittade jag äntligen de där små glödlamporna jag har tänkt köpa (och uppenbarligen hade gjort för länge sedan) som passar lampan bättre och byta. Och det gjorde jag nu, utan att tänka på det.

Jag kan ofta få ameliekänslor över att någon har flyttat på mina papper, böcker eller andra saker. Allt som oftast visar det sig såklart vara jag själv som har flyttat på grejerna för att de var i vägen eller helt enkelt passade bättre någon annan stans. Jag kan hitta något, tycka att det ju är mer logiskt att lägga det på ett annat ställe och lägga det där för att en tid senare leta på det första stället och inte hitta saken i fråga. När jag ytterligare någon tid senare dyker på samma sak igen kan jag inte förstå varför jag flyttade den, det var ju så mycket mer logiskt på det första stället. Och så håller min egen lilla Amelie på och förflyttar saker här hemma.

Fast ibland är jag tvärsäker på att jag har en spök-Amelie på besök också. För hur stressad, trött eller frånvarande jag än är har jag svårt att tycka det är logiskt att ställa burken med vitpeppar i kylskåpet eller lägga mp3-spelaren i badrumsskåpet.